En kort summering av gestaltningskompletteringen

Avslutningsvis kan jag konstatera att den gestaltningskomplettering som jag nu har ägnat en knapp arbetsvecka åt att spåna fram, planera, utföra och undersöka faktiskt har haft sina positiva sidor. Ursprungligen var det förstås ingen rakt igenom positiv upplevelse att åka på dubbla kompletteringar, men framför allt den gestaltningsmässiga kompletteringen har faktiskt varit rolig att genomföra. Att dessutom ikläda mig en annan roll (som Anders, vaktmästare) känns också som en intressant upplevelse. En konstnärlig koppling som jag skulle vilja göra är till Bo Melin och hans verk "Eva kom hem - allt är förlåtet!", i det att han antar en roll genom skyltar som han sätter upp, som för omgivningen framstår som autentiska. Länk finns här: http://www.bomelin.net/

Filmklippet som nedan uppvisas är tyvärr inte vad jag hade hoppats på. Eftersom jag inte insåg att jag var tvungen att hålla in kameraknappen för att filma, syns här bara någon halvsekund i vardera änden av den utförliga panorering över toalettmiljön som jag försökte mig på. Det blir, hur noga man än planerar, uppenbarligen inte alltid som man har tänkt sig.

Den noggranna dokumentation som jag har gjort över min gestaltningskomplettering är delvis gjord eftersom jag antar att materialet som jag har ställt ut inom kort kommer att tas bort och läggas i beslag. Jag räknar inte med att återse några av de föremål som ingick i verket, och dessvärre kommer nog inte heller min gestaltningsexaminator att kunna bevittna de fysiska elementen.

Jag har, med anledning av kompletteringen, tagit mig an att testa gränserna för vad som är okej att göra i en skolmiljö, och de eventuella konsekvenserna det kan resultera i har jag ännu inte sett effekten av. Även om jag inte direkt är någon ny Anna Odell så har jag åtminstone frångått min ibland något konflikträdda, tillrättalagda mentalitet.

Detta är också någonting som jag betraktar som positivt med min gestaltningskomplettering. Trots att jag känner att den nu är avslutad, kommer den eventuellt att producera ett eko i framtiden. Precis som jag själv ämnar göra i min stundande lärarprofession.

Reaktioner på den kompletterade gestaltningen

Under måndagseftermiddagen har jag nu suttit inne i HDK:s kafeteria och tålmodigt väntat på reaktioner från de elever (eller skolpersonal) som har turen (eller oturen) att kliva in på den toalett som jag valde ut för min gestaltning.
Efter att ha väntat i knappt 45 minuter kom den första reaktionen: en kvinnlig elev gick in på toaletten, befann sig där i ungefär en och en halv minut, och kom sedan ut med ett mycket konfunderat ansiktsuttryck. Hon kikade in på de andra toaletterna som finns i anslutning till den "övervakade", och gick sedan och hämtade två andra tjejer. De tre granskade alltsammans noga, varpå de tog loss en av de uppsatta lapparna och ringde ett samtal, förmodligen för att försöka få tag på "Anders, vaktmästare på HDK". Efter cirka fem minuters diskuterande, där jag lyckades skönja ord som "kamera", "vaktmästare" och "helvete", började jag känna mig en aning obekväm i min position. När skolpersonal (som jag tyvärr ej vet namnet på) började skymta i korridorerna, kände jag mig nödgad att avlägsna mig för dagen. I morgon (tisdag) har jag för avsikt att göra ett nytt besök på plats, för att se vad som har hänt inne på toaletten.

Den gestaltningskomplettering som jag här utför har alltmer fått karaktären av ett performance. Begrepp som integritetskränkning, "storebror ser dig", paranoia och kontrollbehov har tillkommit i min process. Under mina observationer (se gärna de bilder jag tog i smyg) kände jag först en upprymdhet, som sedan alltmer gick över i spänning, för att slutligen hamna i något som jag skulle vilja beskriva som ett direkt obehag.

Notera att det i de bilder jag tog, på grund av avstånd, ljus och vibrationer, inte går att identifiera några av de tre tjejer som figurerar i dem (en av dem syns rentav knappt).

Komplettering på gestaltningen

Onsdagens opponering på mig gav för handen att jag fick kompletteringar på såväl uppsats- som gestaltningsdel av examinationsarbetet. Samtidigt som jag spenderade torsdag, fredag, lördag och söndag med att ordna den skriftliga kompletteringen, utifrån Marie-Louises och Elias instruktioner, såg jag också till att parallellt försöka utveckla den gestaltning som Anna eftersökte en fördjupning av. Under måndagen har jag, förutom att infinna mig på kursintroduktionen till den nästkommande, avslutande LAU-kursen, fokuserat på det praktiska utförandet av min gestaltning.

I enlighet med vad Anna eftersökte fortsatte jag att arbeta på temat blickar, makt, mottagare, auktoritet och objektifiering. Jag har även försökt att väva in den underlägsenhet som man ibland kan känna som elev, där lärarens bedömande och granskande öga representerar maktperspektivet i sammanhanget.

I min kompletterande gestaltning bestämde jag mig därför för att rikta blicken mot eleven/studenten, och eftersom gestaltningen behövde infinna sig någonstans på HDK valde jag att rikta blicken mot just HDK-eleverna. Den auktoritära, värderande och i värsta fall dömande blicken som riktas mot eleverna från skolans auktoriteter har jag valt att fokusera på väldigt konkret.

Med hjälp av en fake-övervakningskamera (20 kronor) från lågprisaffären Tiger, två AA-batterier och en smula häftmassa från Coop (för 64 kronor) samt två egentillverkade lappar (utprintade på HDK) har skred jag till verket. Alltihop sattes samman i skolan och monterades på plats strax efter lunchtid på måndagen. Resultatet låter jag nedan tala för sig självt i bildform:

En tanke med själva placeringen av gestaltningen kommer ur vad Anna sade under opponeringen: hon ville att betraktaren inte skulle ha något val, utan ofrånkomligen tvingas att ta del i min gestaltning. Genom att använda mig av en sluten tillika intim miljö, såsom toaletten, ville jag förstärka betraktarens/deltagarens känsla av att inte ha någon direkt flyktväg. Alla som går in på toaletten utsätts för kamerans granskande öga och fastnar (tror de) på filmbandet. Även om de rusar ut från toaletten är de dokumenterade och fast. Tror de, som sagt.

Att jag har valt att placera kameran högt beror på tre saker:
1. Jag vill förstärka betraktarens grodperspektiv, vilket gör att kameran hamnar i maktposition.
2. Att betraktaren inte ska kunna nå upp till kameran, och således inte kan skyla sig eller plocka ner den.
3. Vanligen brukar övervakningskameror förstås sitta i taket.

Mer om denna gestaltning kommer inom kort!

Avslutande, summerande inlägg

Jag har nu under de senaste veckorna haft fullt fokus på uppsatsskrivandet, och inte fört någon blogg över min skrivprocess. Det bör dock nämnas att jag även, parallellt med skrivandet, har utvecklat även min gestaltning. Det tema (en analys av kvinnoroller i gamla science fiction-filmplanscher) som jag ett tag var inne på att lämna, bestämde jag mig efterhand för att ändå fokusera på. I skrivandet kom jag, via såväl referenslitteratur som handledning, således in på spår som subjektspositionering, den manliga blicken (the gaze) och faran med reproducering av objektifierande bildrepresentationer.

Ovanstående spår kom att sätta sin prägel på den gestaltningsprocess som jag kände att jag ännu var mitt uppe i. Det passade mig uppenbarligen väldigt mycket bättre att låta gestaltning och uppsatsskrivande korsbefrukta varandra i ett slags symbiosförhållande, snarare än att först göra ett gestaltande arbete som sedan min uppsats skulle ta avstamp i. Av den forskning och den litteratur som jag fördjupade mig i uppkom nya insikter, kunskaper och uppslag som definitivt behövde avspeglas i min slutgiltiga gestaltning, var min känsla. Det fokus på det rent skriftliga, akademiskt analytiska och smått opersonliga arbetssättet som jag hade vant mig vid i svenskan, behövde jag uppenbarligen lite tid på mig för att släppa.

När nu både uppsats och gestaltning börjar närma sig färdigställd status, börjar jag kunna sammanfatta hela arbetsprocessen, en process som förstås inte är helt slut förrän kursen är över. De motgångar och tunga stunder som jag har stött på under både skrivande och gestaltande har visat sig värdefulla för att slutresultatet skulle bli nyanserat, trovärdigt och relevant. Jag har försökt att ta till mig den kritik jag har funnit träffande, men samtidigt har jag i slutändan inte frångått mitt ursprungliga temaval av rädsla för att ge mig ut på djupt vatten eller tunn is, trots att jag stundtals har blivit rekommenderad att göra just det.

Min förhoppning är att gestaltning och uppsats ska komplettera varandra, för att ge betraktaren/deltagaren/läsaren en upplevelse där både estetik och teori möts och berikar och tillsammans berikar helhetsintrycket.

Ett par viktiga referenser

Här nedan följer nu ett par viktiga referenser inför mitt uppsatsskrivande. Samtliga är kopplade till bildanalys, och behovet av detsamma, när det gäller såväl konst som kommersiellt orienterade bilder.

Lena Aulin-Gråhamn, Magnus Persson & Jan Thavenius, Skolan och den radikala estetiken. Studentlitteratur, Lund, 2004

Henrik Kaare Nielsen, Aestetik, kultur og politik. Aarhus universitetsforlag, Aarhus, 1996

Patrik Aspers, Paul Fuehrer & Árni Sverrisson (red.), Bild och samhälle. Visuell analys som vetenskaplig metod. Studentlitteratur, Lund, 2004

Terry Barret, Criticizing Photographs. An Introduction to Understanding Images. Mayfield Press, Oxford, 1996
 

Sylvan Barnet, A Short Guide to Writing About Art. Longman, New York, 1997

Dana Arnold, Konstvetenskap – en introduktion. Raster Förlag, Stockholm, 2006

Jurgen Reeder, Begär och etik. Om kön och kärlek i den fallocentriska ordningen. Symposium Bokförlag, Stockholm, 1990

Klaus Theweleit, Male Fantasies I. Women, floods, bodies, history. Polity Press, Cambridge, 1987

Ingamaj Beck, Kring bilden i det samhälleliga rummet. Bokförlaget Korpen, Göteborg, 1983

Bengt Lindgren & Gert Z. Nordström, Det kreativa ögat. Om perception, semiotik och bildspråk. Studentlitteratur, Lund, 2009    

En liten glimt

En liten glimt av vad jag just nu sitter och framställer i mitt gestaltningsarbete.
Fokus är som sagt en aning bytt, men processen i sig har faktiskt lett mig hit på ett omständligt men ändå logiskt vis. Dock kommer ingenting på denna bild att synas i själva slutprodukten, men den kommer ändå att finnas på plats i utställningslokalen.

Temat kommer, så som jag nu tänker mig det, att kretsa kring kreativitet, konstruktiv kritik, skaparglädje, uppgivenhet och det vita papprets ångest. Kort sagt sammanfattar temat den process som jag nu har varit en del av under ett antal veckor.

Islossning

Äntligen tror jag mig ha funnit rätt spår i min gestaltning. Detta spår uppkom mot slutet av dagens opponering, och innebär i mångt och mycket ett uppbrott från det gamla och ett intåg i något nytt.
Måndagens handledning gav följande:
Lämpligheten i att jag försöker mig på en kvinnorollsanalys ifrågasattes. Det påpekades att det inte passar sig att jag för en grupps, där jag själv inte ingår, talan. I och för sig ifrågasatte jag i min tur denna inställning, men den stundtals skarpa kritiken fick mig också att inse att jag nog ändå tvingas skifta prägel och tema på mitt gestaltningsarbete.
Senare i opponeringen konstaterades det att det fanns positiva inslag i vad jag hittills har åstadkommit. Att jag, i det skissmanus jag har gjort till min bildberättelse, hade kryssat för ord och redigerat i dialogen, sågs som något väldigt intressant. Dock inte av det skäl som jag först trodde. Jag tolkar det som att det framgick som om skisserna i fråga var delar av mitt slutgiltiga gestaltningsverk, och således även att de strukna partierna ingick i slutprodukten. Mycket intressant. Dessutom lyftes de tomma ytor jag lämnat i min så här långt enda färdigställda ruta som något både subtilt och elegant. Min tanke var dock att det i de tomma rutorna skulle infogas diverse filmplanscher, men denna för min del nya tolkning satte fart på min fantasi för en sekund. Och det var allt som krävdes.
I övrigt så har min kreativitet faktiskt nästan dött av helt efter varje handledningstillfälle. De koncept, infallsvinklar och teman jag har presenterat har inte mottagits med någon större entusiasm (snarare tvärtom), med ett smått apatiskt humör från min sida som följd. Vad jag efter detta senaste tillfälle känner är helt enkelt: gör om, gör rätt! Ut med det gamla, in med det nya!
Om jag nu, på grund av mitt kön och min hudfärg, inte är lämpad att skriva och gestalta på ett visst tema, väljer jag att ta till mig av kritiken och undvika temat i fråga.
En helt ny idé har, som tur är, tagit form, men exakt vad det handlar om har jag för tillfället inte för avsikt att utveckla, även om jag i texten ovan (och rentav därtill i tidigare inlägg) har berört temat vid flera tillfällen. Men för första gången i denna process ser jag ett ljus i tunneln och att kreativitet och skaparglädje äntligen kan skönjas. Processen går sin gilla gång.
På återseende!