Blogginlägg 7: Facebook eller inte?

Nu tänker jag härmed ta upp en i mitt tycke ganska angelägen fråga, nämligen huruvida det är lämpligt att en lärare använder Facebook som ett kommunikationsmedel gentemot sina elever.

På min VFU-skola väljer en av lärarna att, när en ny gymnasieetta som han blir klassföreståndare för anländer efter sommarlovet, lägga till samtliga elever i klassen på Facebook. Där skapar han sedan en särskild gruppsida för klassen, där information om arbeten, inlämningar, scheman, läxor, klassresor och liknande läggs upp. Där kan även eleverna sinsemellan diskutera med varandra och skriva frågor direkt till läraren. Läraren motiverar detta Fb-användande med att det är oerhört mycket smidigare att kommunicera med eleverna på en Internetplats där de dagligen vistas och vars gränssnitt de är vana vid att avkoda, än att använda sig av Hjärntorget, där informationen han lägger upp väldigt sällan blir läst. Användarprofilen som läraren använder är sin egen privata, och han har alltså inte gjort en särskild lärarprofil, vilket jag har hört att vissa använder sig av på andra skolor.

De flesta andra lärare på X-gymnasiet (alltså min VFU-skola) säger att de aldrig skulle komma på tanken att kommunicera med eleverna via Facebook, men själv är jag i detta fall aningen kluven. När jag för ett år sedan vikarierade en termin på en gymnasieskola, blev jag inte "vän" med några elever på Fb, men när jag vid två tillfällen var osäker på om jag hade sagt rätt tid till eleverna gällande en klassresa respektive en inställd lektion, använde jag Fb till att skicka meddelanden till flera av eleverna (vilket man ju kan göra utan att vara "vän" med dem). Detta var en mycket effektiv underrättelsemetod, och i förlängningen (via sms-sändning och elevernas egen Facebok-grupp) gick budskapen fram till samtliga elever.

Vad tycker ni andra? Okej eller inte okej med Facebook-kommunikation mellan elev och lärare? Och i så fall under vilka förutsättningar?

Blogginlägg 6: Grammatiska snedsteg hos gymnasieelever

Detta inlägg tänker jag ägna åt ett par iakttagelser som jag har gjort under min VFU-period, i synnerhet då jag har hjälpt till med bedömningen av de nationella proven i Svenska B och Svenska som andraspråk.
Krönikorna som skrevs av en tredjeklass på Teknikprogrammet Industriell Design innehöll genomgående välvårdat grammatiskt språk, med vissa undantag:

Flertalet elever hoppade ofta, men inkonsekvent, över infinitivmärket att i sina meningar. Exempelvis förekommer fraser som "jag hoppades han skulle komma" tämligen frekvent, medan det på andra ställen återfinns "jag gillar att spela fotboll".

Något som eleverna också ofta hoppar över är hjälpverbet har i fraser som "det är det senaste jag (har) gjort" och "doktorn borde (ha) givit honom en starkare medicin". Min LLU:s inställning till denna företeelse är emellertid, liksom i fallet med saknade infinitivmärken, väldigt överseende. Hon menar att dessa ord under en lång tid sakta men säkert har minskat i svenskt språkbruk, och att detta är en utveckling vi helt enkelt får acceptera. Till viss del är jag enig med henne i frågan, även om den inneboende språkpolisen i mig vrider sig i plågor.

I ord med två E:n i följd, såsom företeelse och överseende som förekommer tre meningar tillbaka i denna text, satte flera elever in ett accenttecken, så att resultatet blev utséende och betéende. Möjligen kan de ha blandat ihop denna ordtyp med förslagsvis idéerna, men någon annan förklaring kan jag inte finna.

Talspråkliga ord som förens och vart (där det i sammanhanget borde ha varit förrän och var) förekommer oftare än vad jag hade trott var fallet på förhand. Dessutom görs dessa felskrivningar inte sällan av mycket belästa elever, vilket förvånar en aning.

Särskrivningarna fortsätter att gäcka dagens ungdom (nu kände jag mig en smula gammal), men i denna teknikklass fanns många elever som inte heller särskrev konsekvent. En elev fick utan synbara problem ihop ordet diskussionsforum, men skrev isär goodwill skäl. En slutsats jag lyckades dra är att elever ofta blir osäkra när de ska till att slå ihop engelska ord med svenska, eftersom de då kanske inte vet vilket språks regelverk de ska rätta sig efter. Som en parentes kan jag här flika in att jag personligen föredrar goodwill-skäl framför goodwillskäl, även om ordet goodwill numera används ganska frekvent i svenskan.

Avslutningsvis vill jag även nämna att ordspråk, talesätt och vissa uttryck används felaktigt även på tredje året i gymnasiet: "Man ska aldrig ropa hej förrän haren är skjuten", "man ska aldrig dra alla över en kant" och "tiden har sin tand" är fraser jag har stött på under bedömningsarbetet. Jag vill ändå påpeka att jag uppskattar att eleverna i fråga har en såpass hög ambitionsnivå att de försöker sig på liknande formuleringar.

Blogginlägg 5: IKT på X-gymnasiet

Bärbara elevdatorer

På X-gymnasiet tillåter budgeten att var tredje elev förses med en bärbar från år 2 och framåt. Detta innebär i praktiken att på de program med fyra klasser per årskurs (Natur- och Samhällsprogrammet) får enbart en av klasserna en uppsättning datorer. På de program med endast två parallellklasser får den ena klassen datorer, medan den andra får klara sig utan. Detta system väcker en hel del negativa reaktioner, framför allt i de klasser som blir utan. I ett särskilt datorrum finns dock tre vagnar innehållande bärbara 15 datorer vardera, som de klasser utan egna datorer har förtur till. Dessa datorer är tyvärr ofta urladdade, och eftersom skolans hiss mer än sällan är ur funktion går det ofta inte att förflytta de tunga vagnarna mellan våningarna.

Många elever på Teknikprogrammet klagar därtill ofta på att de datorer de har tilldelats inte har de program (AutoCAD, Inventor, 3D Studio Max m. fl.) som de använder i de CAD-kurser som ingår i programmet. Detta faktum gör att de inte kan arbeta med CAD-relaterade skoluppgifter hemifrån, och eftersom CAD-ritningar utgör en viktig beståndsdel i projektarbeteskursen, blir de än mer lidande av det hela. På skolan finns även två salar med 15 stationära datorer, som framför allt används under CAD-lektioner. Då och då går oundvikligen en dator sönder, varpå den tämligen omgående ersätts med en ny. Problem uppstår dock på grund av att licenserna till datorprogrammen betalas och installeras separat på varje ny dator. Det sistnämnda görs i regel av en extern tekniker. När en dator byts ut måste alltså en hel rad program installeras om på nytt, eftersom programmen som efterfrågas sällan ingår i datorernas grundmjukvara.

Youtube i undervisningen

En annan iakttagelse jag har gjort är att Youtube stundtals har en viktig roll i min LLU:s undervisning, i detta exempel Svenska B och Engelska C (kursnamnen avslöjar som bekant att det här rör sig om tredjeårselever).

Inför de muntliga anförandena i det nationella provet i Svenska B, fick eleverna (återigen från Teknikprogrammet) se på tre videodokumenterade tal från 2008/2007 års NP via Youtube. I samråd med lärare, lärarkandidat (läs mig) och varandra diskuterades och bedömdes därefter respektive tal. För mer ingående detaljer kring detta specifika lärandemoment kan den intresserade läsa blogginlägg 1, och för mer information om det muntliga delprovet i sin helhet, se Ellvin, Skar & Tegnberg (2011:147).

I Engelska C studerar eleverna i huvudsak för att göra Cambridge-provet, vilket kan ge dem bättre möjligheter till studier på engelska utomlands. Provet har en muntlig del, och på samma sätt som i Svenska B brukar min LLU visa Youtube-klipp från tidigare års prover i förberedelsesyfte.

Ovanstående utnyttjande av via Internet allmäntillgängliga filmresurser är enligt min uppfattning ett ypperligt moment att lägga in i sin undervisning, för att ge eleverna en inblick i de rent praktiska aspekterna i talandets konst. Med denna metod kan de faktiskt lära av andras misstag och framgångar innan de själva hamnar i ett skarpt bedömningssammanhang.