En kort summering av gestaltningskompletteringen

Avslutningsvis kan jag konstatera att den gestaltningskomplettering som jag nu har ägnat en knapp arbetsvecka åt att spåna fram, planera, utföra och undersöka faktiskt har haft sina positiva sidor. Ursprungligen var det förstås ingen rakt igenom positiv upplevelse att åka på dubbla kompletteringar, men framför allt den gestaltningsmässiga kompletteringen har faktiskt varit rolig att genomföra. Att dessutom ikläda mig en annan roll (som Anders, vaktmästare) känns också som en intressant upplevelse. En konstnärlig koppling som jag skulle vilja göra är till Bo Melin och hans verk "Eva kom hem - allt är förlåtet!", i det att han antar en roll genom skyltar som han sätter upp, som för omgivningen framstår som autentiska. Länk finns här: http://www.bomelin.net/

Filmklippet som nedan uppvisas är tyvärr inte vad jag hade hoppats på. Eftersom jag inte insåg att jag var tvungen att hålla in kameraknappen för att filma, syns här bara någon halvsekund i vardera änden av den utförliga panorering över toalettmiljön som jag försökte mig på. Det blir, hur noga man än planerar, uppenbarligen inte alltid som man har tänkt sig.

Den noggranna dokumentation som jag har gjort över min gestaltningskomplettering är delvis gjord eftersom jag antar att materialet som jag har ställt ut inom kort kommer att tas bort och läggas i beslag. Jag räknar inte med att återse några av de föremål som ingick i verket, och dessvärre kommer nog inte heller min gestaltningsexaminator att kunna bevittna de fysiska elementen.

Jag har, med anledning av kompletteringen, tagit mig an att testa gränserna för vad som är okej att göra i en skolmiljö, och de eventuella konsekvenserna det kan resultera i har jag ännu inte sett effekten av. Även om jag inte direkt är någon ny Anna Odell så har jag åtminstone frångått min ibland något konflikträdda, tillrättalagda mentalitet.

Detta är också någonting som jag betraktar som positivt med min gestaltningskomplettering. Trots att jag känner att den nu är avslutad, kommer den eventuellt att producera ett eko i framtiden. Precis som jag själv ämnar göra i min stundande lärarprofession.

Reaktioner på den kompletterade gestaltningen

Under måndagseftermiddagen har jag nu suttit inne i HDK:s kafeteria och tålmodigt väntat på reaktioner från de elever (eller skolpersonal) som har turen (eller oturen) att kliva in på den toalett som jag valde ut för min gestaltning.
Efter att ha väntat i knappt 45 minuter kom den första reaktionen: en kvinnlig elev gick in på toaletten, befann sig där i ungefär en och en halv minut, och kom sedan ut med ett mycket konfunderat ansiktsuttryck. Hon kikade in på de andra toaletterna som finns i anslutning till den "övervakade", och gick sedan och hämtade två andra tjejer. De tre granskade alltsammans noga, varpå de tog loss en av de uppsatta lapparna och ringde ett samtal, förmodligen för att försöka få tag på "Anders, vaktmästare på HDK". Efter cirka fem minuters diskuterande, där jag lyckades skönja ord som "kamera", "vaktmästare" och "helvete", började jag känna mig en aning obekväm i min position. När skolpersonal (som jag tyvärr ej vet namnet på) började skymta i korridorerna, kände jag mig nödgad att avlägsna mig för dagen. I morgon (tisdag) har jag för avsikt att göra ett nytt besök på plats, för att se vad som har hänt inne på toaletten.

Den gestaltningskomplettering som jag här utför har alltmer fått karaktären av ett performance. Begrepp som integritetskränkning, "storebror ser dig", paranoia och kontrollbehov har tillkommit i min process. Under mina observationer (se gärna de bilder jag tog i smyg) kände jag först en upprymdhet, som sedan alltmer gick över i spänning, för att slutligen hamna i något som jag skulle vilja beskriva som ett direkt obehag.

Notera att det i de bilder jag tog, på grund av avstånd, ljus och vibrationer, inte går att identifiera några av de tre tjejer som figurerar i dem (en av dem syns rentav knappt).

Komplettering på gestaltningen

Onsdagens opponering på mig gav för handen att jag fick kompletteringar på såväl uppsats- som gestaltningsdel av examinationsarbetet. Samtidigt som jag spenderade torsdag, fredag, lördag och söndag med att ordna den skriftliga kompletteringen, utifrån Marie-Louises och Elias instruktioner, såg jag också till att parallellt försöka utveckla den gestaltning som Anna eftersökte en fördjupning av. Under måndagen har jag, förutom att infinna mig på kursintroduktionen till den nästkommande, avslutande LAU-kursen, fokuserat på det praktiska utförandet av min gestaltning.

I enlighet med vad Anna eftersökte fortsatte jag att arbeta på temat blickar, makt, mottagare, auktoritet och objektifiering. Jag har även försökt att väva in den underlägsenhet som man ibland kan känna som elev, där lärarens bedömande och granskande öga representerar maktperspektivet i sammanhanget.

I min kompletterande gestaltning bestämde jag mig därför för att rikta blicken mot eleven/studenten, och eftersom gestaltningen behövde infinna sig någonstans på HDK valde jag att rikta blicken mot just HDK-eleverna. Den auktoritära, värderande och i värsta fall dömande blicken som riktas mot eleverna från skolans auktoriteter har jag valt att fokusera på väldigt konkret.

Med hjälp av en fake-övervakningskamera (20 kronor) från lågprisaffären Tiger, två AA-batterier och en smula häftmassa från Coop (för 64 kronor) samt två egentillverkade lappar (utprintade på HDK) har skred jag till verket. Alltihop sattes samman i skolan och monterades på plats strax efter lunchtid på måndagen. Resultatet låter jag nedan tala för sig självt i bildform:

En tanke med själva placeringen av gestaltningen kommer ur vad Anna sade under opponeringen: hon ville att betraktaren inte skulle ha något val, utan ofrånkomligen tvingas att ta del i min gestaltning. Genom att använda mig av en sluten tillika intim miljö, såsom toaletten, ville jag förstärka betraktarens/deltagarens känsla av att inte ha någon direkt flyktväg. Alla som går in på toaletten utsätts för kamerans granskande öga och fastnar (tror de) på filmbandet. Även om de rusar ut från toaletten är de dokumenterade och fast. Tror de, som sagt.

Att jag har valt att placera kameran högt beror på tre saker:
1. Jag vill förstärka betraktarens grodperspektiv, vilket gör att kameran hamnar i maktposition.
2. Att betraktaren inte ska kunna nå upp till kameran, och således inte kan skyla sig eller plocka ner den.
3. Vanligen brukar övervakningskameror förstås sitta i taket.

Mer om denna gestaltning kommer inom kort!

Avslutande, summerande inlägg

Jag har nu under de senaste veckorna haft fullt fokus på uppsatsskrivandet, och inte fört någon blogg över min skrivprocess. Det bör dock nämnas att jag även, parallellt med skrivandet, har utvecklat även min gestaltning. Det tema (en analys av kvinnoroller i gamla science fiction-filmplanscher) som jag ett tag var inne på att lämna, bestämde jag mig efterhand för att ändå fokusera på. I skrivandet kom jag, via såväl referenslitteratur som handledning, således in på spår som subjektspositionering, den manliga blicken (the gaze) och faran med reproducering av objektifierande bildrepresentationer.

Ovanstående spår kom att sätta sin prägel på den gestaltningsprocess som jag kände att jag ännu var mitt uppe i. Det passade mig uppenbarligen väldigt mycket bättre att låta gestaltning och uppsatsskrivande korsbefrukta varandra i ett slags symbiosförhållande, snarare än att först göra ett gestaltande arbete som sedan min uppsats skulle ta avstamp i. Av den forskning och den litteratur som jag fördjupade mig i uppkom nya insikter, kunskaper och uppslag som definitivt behövde avspeglas i min slutgiltiga gestaltning, var min känsla. Det fokus på det rent skriftliga, akademiskt analytiska och smått opersonliga arbetssättet som jag hade vant mig vid i svenskan, behövde jag uppenbarligen lite tid på mig för att släppa.

När nu både uppsats och gestaltning börjar närma sig färdigställd status, börjar jag kunna sammanfatta hela arbetsprocessen, en process som förstås inte är helt slut förrän kursen är över. De motgångar och tunga stunder som jag har stött på under både skrivande och gestaltande har visat sig värdefulla för att slutresultatet skulle bli nyanserat, trovärdigt och relevant. Jag har försökt att ta till mig den kritik jag har funnit träffande, men samtidigt har jag i slutändan inte frångått mitt ursprungliga temaval av rädsla för att ge mig ut på djupt vatten eller tunn is, trots att jag stundtals har blivit rekommenderad att göra just det.

Min förhoppning är att gestaltning och uppsats ska komplettera varandra, för att ge betraktaren/deltagaren/läsaren en upplevelse där både estetik och teori möts och berikar och tillsammans berikar helhetsintrycket.

Ett par viktiga referenser

Här nedan följer nu ett par viktiga referenser inför mitt uppsatsskrivande. Samtliga är kopplade till bildanalys, och behovet av detsamma, när det gäller såväl konst som kommersiellt orienterade bilder.

Lena Aulin-Gråhamn, Magnus Persson & Jan Thavenius, Skolan och den radikala estetiken. Studentlitteratur, Lund, 2004

Henrik Kaare Nielsen, Aestetik, kultur og politik. Aarhus universitetsforlag, Aarhus, 1996

Patrik Aspers, Paul Fuehrer & Árni Sverrisson (red.), Bild och samhälle. Visuell analys som vetenskaplig metod. Studentlitteratur, Lund, 2004

Terry Barret, Criticizing Photographs. An Introduction to Understanding Images. Mayfield Press, Oxford, 1996
 

Sylvan Barnet, A Short Guide to Writing About Art. Longman, New York, 1997

Dana Arnold, Konstvetenskap – en introduktion. Raster Förlag, Stockholm, 2006

Jurgen Reeder, Begär och etik. Om kön och kärlek i den fallocentriska ordningen. Symposium Bokförlag, Stockholm, 1990

Klaus Theweleit, Male Fantasies I. Women, floods, bodies, history. Polity Press, Cambridge, 1987

Ingamaj Beck, Kring bilden i det samhälleliga rummet. Bokförlaget Korpen, Göteborg, 1983

Bengt Lindgren & Gert Z. Nordström, Det kreativa ögat. Om perception, semiotik och bildspråk. Studentlitteratur, Lund, 2009    

En liten glimt

En liten glimt av vad jag just nu sitter och framställer i mitt gestaltningsarbete.
Fokus är som sagt en aning bytt, men processen i sig har faktiskt lett mig hit på ett omständligt men ändå logiskt vis. Dock kommer ingenting på denna bild att synas i själva slutprodukten, men den kommer ändå att finnas på plats i utställningslokalen.

Temat kommer, så som jag nu tänker mig det, att kretsa kring kreativitet, konstruktiv kritik, skaparglädje, uppgivenhet och det vita papprets ångest. Kort sagt sammanfattar temat den process som jag nu har varit en del av under ett antal veckor.

Islossning

Äntligen tror jag mig ha funnit rätt spår i min gestaltning. Detta spår uppkom mot slutet av dagens opponering, och innebär i mångt och mycket ett uppbrott från det gamla och ett intåg i något nytt.
Måndagens handledning gav följande:
Lämpligheten i att jag försöker mig på en kvinnorollsanalys ifrågasattes. Det påpekades att det inte passar sig att jag för en grupps, där jag själv inte ingår, talan. I och för sig ifrågasatte jag i min tur denna inställning, men den stundtals skarpa kritiken fick mig också att inse att jag nog ändå tvingas skifta prägel och tema på mitt gestaltningsarbete.
Senare i opponeringen konstaterades det att det fanns positiva inslag i vad jag hittills har åstadkommit. Att jag, i det skissmanus jag har gjort till min bildberättelse, hade kryssat för ord och redigerat i dialogen, sågs som något väldigt intressant. Dock inte av det skäl som jag först trodde. Jag tolkar det som att det framgick som om skisserna i fråga var delar av mitt slutgiltiga gestaltningsverk, och således även att de strukna partierna ingick i slutprodukten. Mycket intressant. Dessutom lyftes de tomma ytor jag lämnat i min så här långt enda färdigställda ruta som något både subtilt och elegant. Min tanke var dock att det i de tomma rutorna skulle infogas diverse filmplanscher, men denna för min del nya tolkning satte fart på min fantasi för en sekund. Och det var allt som krävdes.
I övrigt så har min kreativitet faktiskt nästan dött av helt efter varje handledningstillfälle. De koncept, infallsvinklar och teman jag har presenterat har inte mottagits med någon större entusiasm (snarare tvärtom), med ett smått apatiskt humör från min sida som följd. Vad jag efter detta senaste tillfälle känner är helt enkelt: gör om, gör rätt! Ut med det gamla, in med det nya!
Om jag nu, på grund av mitt kön och min hudfärg, inte är lämpad att skriva och gestalta på ett visst tema, väljer jag att ta till mig av kritiken och undvika temat i fråga.
En helt ny idé har, som tur är, tagit form, men exakt vad det handlar om har jag för tillfället inte för avsikt att utveckla, även om jag i texten ovan (och rentav därtill i tidigare inlägg) har berört temat vid flera tillfällen. Men för första gången i denna process ser jag ett ljus i tunneln och att kreativitet och skaparglädje äntligen kan skönjas. Processen går sin gilla gång.
På återseende!

Bakslag och kreativ tomgång

Under slutet av veckan åkte jag på ett smärre bakslag. Av de 15 karikatyrmålningar jag har gjort på uppdrag av en stor idrottsförening blev 12 godkända, och tre behövde således göras om från scratch. Således fick mitt gestaltande, som jag äntligen hade kommit igång på allvar med, återigen stå tillbaka för annat "kreativt" arbete. Jag använder citationstecken just för att det hela känns långt ifrån kreativt, eftersom det bara bygger på att jag går tillbaka till ruta ett och "gör om, gör rätt". Det känns ungefär som när ja, i min egen skolgång, misslyckades med att uppnå ett betyg eller mål som jag strävade efter, och sedan bara fick höra att jag hade gjort FEL! Ett bristfokus antogs alltså, utan att läraren i fråga försökte förstå hur jag hade tänkt eller över huvud taget motiverade VAD som mer exakt var fel och VARFÖR. Den som vidare intresserar sig för begrepper bristfokus kan med fördel läsa igenom detta examensarbete av Lilienberg Cohn & Sundberg (2007):
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:198944/FULLTEXT01.pdf

Jaja, nu anar säkert läsaren av denna textmassa en viss frustration från min sida, vilket är en korrekt iakttagelse. Jag vill fortsätta att utveckla och -forska min gestaltning, men hålls tillbaka av utomstående faktorer. Tills i dag. Under denna söndag har jag så slutligen (förhoppningsvis) färdigställt de återstående målningarna som jag har tvingats att pressa ur mig under perioden torsdag-söndag, och nu hakar jag på procesståget igen. Jag lovar.
Just nu sitter jag och kikar på de bloggar vars skribenter jag nu på måndag ska opponera på, och jag letar referenser att komma med. Vi ses!

Glimtar

En liten glimt kan här beskådas av vad jag för tillfället sysslar med i processväg. Jag är alltså i färd med att göra en serieaktig berättelse på valda tema, och försöker att bryta åtminstone de regler jag själv vanligtvis sätter upp för mig. Jag återkommer senare för att utveckla alltsammans!

Ytterligare influens

Ännu en influens i min nuvarande process, en influens som jag glömde nämna i det förra inlägget, är boken Till vildingarnas land (1963) av Maurice Sendak.

På exakt vilket sätt jag låter mig inspireras av detta verk vill jag ännu inte avslöja, eftersom det skulle röja vad jag i nuläget är i färd med att göra.

Sökande efter en berättelse

Hej!
Gårdagens opponering blev, för min del, väldigt mycket mer givande än den föregående. Ett stort antal finfina tips, referenser och inspirerande uppslag dök upp, och min hjärna kom igång i de underbara kreativa processer den är skapad för. Förresten, det där sista lät lite väl pretentiöst, men summa summarum så känns det bra så här dagen efter.
Hursomhelst så söker jag just nu efter ett mer specifikt tema och en mer konkret berättelse att gestalta. Sarah (för hon stavar väl med H?) rekommenderade att jag skulle använda mig av seriemediet i min gestaltningsprocess, men även se till att bryta mot de regler som jag och andra har satt upp inom denna konstform. Just detta tips fick igång min tankeverksamhet, och i skrivande (eller snarare "gestaltande") stund sitter jag och försöker att experimentera mig fram till något slags berättelse kring det tema jag har snöat in på. Min tanke är att jag i min gestaltning ska ge mig i kast med att fånga någonting som jag inte skulle kunna återge i ord, och inte heller i bild. En kombination av dessa två uttryckssätt skulle kunna resultera i en serieberättelse, men vi får se var det hela landar i slutändan. Nu har jag åtminstone kommit igång på allvar, vilket är en smula ironiskt eftersom det engelska ordet för serier ju snarare anspelar på något komiskt. Jaja.

Mina inspirationskällor i processen är nu, helt plötsligt, dessa:
http://en.wikipedia.org/wiki/Care_Bears
http://en.wikipedia.org/wiki/Little_Nemo
http://www.imdb.com/title/tt0093560/

Dessutom: en i mitt tycke FANTASTISK konstnär vid namn Tom Whalen, som gör enga tolkningar av gamla filmplanscher:
http://strongstuff.net/

Referenser till... mig själv.

Äsch, det är väl lika bra att jag lägger upp två konstnärliga bilder på temat som jag faktiskt har gjort tidigare. Dessa två bokomslag har jag gjort till mina två egna science fiction-seriealbum: "De kom från rymdens mörker!" (2010) och "Bortom rymdens mörker" (2013). Böckerna är i sig själva hommager till scifi-rullar från 1950-/60-talen respektive 70-/80-talen. Således är omslagsillustrationerna direkta speglingar av epokernas filmplanscher. Men det hajade ni kanske från början.

... och så lite girl power!

Dessa planscher, från filmer vars titlar förstås återfinns i bilderna, är hämtade från 1958 respektive 1986. Den första är målad i olja av Reynold Brown (1917-1991) medan jag inte har lyckats spåra upphovspersonen till den andra. Helt uppenbart är att kvinnorollerna i planscherna från perioderna inte kan inordnas i ett enda fack, utan uppvisar en viss varians jämfört med de exempel jag tidigare har uppvisat på denna blogg.

Referenser till skänks!

Stort tack riktar jag nu till Charlotte, som bjussade på sin litterära kunskap och fanart-expertis och gav mig ett par riktigt användbara referenser!

Nedan anger jag de länkar som Charlotte gav mig istället för att lägga upp själva bilderna. Av upphovsrättsliga skäl, förstås! Undantaget är bilden ovan, som är extremt svår att finna upphovspersonen till via Internet. Många liknande gamla planscher gjordes, därtill, av konstnärer som förblev anonyma.
http://www.flicksandbits.com/wp-content/uploads/2013/04/iron-maiden-poster-iron-man-3.jpg
http://dronio.deviantart.com/art/TRUE-FEAR-The-Swamp-Thing-38169871
http://sv.wikipedia.org/wiki/Egalias_d%C3%B6ttrar

Ombytta könsroller inom science fiction- och superhjältefilmer är ett genomgående tema, och Charlottes bilder fick igång tankarna även hos mig. Så följaktligen kommer här ännu en referens, i form av ett filmklipp:
https://www.youtube.com/watch?v=7vCaMmP1fP8

Att bryta ihop och komma igen

Hej!
Efter torsdagens opponeringstillfälle kan kontentan för min del sammanfattingsvis sägas vara: bryt ihop och kom igen. Att inleda i uppsatsänden visade sig inte vara särskilt populärt, vilket jag har viss förståelse för eftersom HDK-processen är avsevärt väsenskild den metod som tillämpas på de flesta andra institutioner. Visst, jag ska inte påstå att det hela kan klassas som ett särdeles upplyftande responstillfälle för egen del, men i efterhand känns det skönt att veta att uppsatsen i sammanhanget är högst sekundär, åtminstone i nuläget. Hursomhelst!
Så, det är helt enkelt dags att istället sätta själva gestaltningsprocessen i fokalpunkten. Eftersom jag under den senaste tiden har ägnat en hel del tid åt uppsatsskrivande och ett stort karikatyruppdrag, kanske jag åtminstone kan använda mig av det som en utgångspunkt i min gestaltningsprocess? Skulle jag rentav kunna börja med att försöka kombinera temat (kvinnoroller i gamla scifi-filmplanscher) med tekniken (akvarell på blyerts)? Skrivet och gjort! Resultatet kommer förhoppningsvis upp på denna blogg inom kort!
Ha ett fint och processorienterat liv tills vidare!

Goa hälsningar från Oscar, din ryggrad i en encellig omvärld.

Vilse i referensdjungeln

Förra veckan ägnades (bland annat) åt att bestämma ett utforskningsområde, och efterhand till att inleda skrivprocessen av uppsatsen. Den här arbetsveckan inleddes idag med ett besök på HDK:s eget bibliotek, där en rad potentiella referensböcker införskaffades. En av böckerna var rentav så tegelstenstjock och -tung att jag såg mig nödgad att läsa den på plats, och inte kånka med den till min ateljé vid Chapmans torg. Boken i fråga, som alltså inte återfinns på bilden nedan, kommer i uppsatsen att refereras till som "Jurgen Reeder, Begär och etik. Om kön och kärlek i den fallocentriska ordningen. Symposium bokförlag, Stockholm, 1990". Det handlar alltså om en djupdykning i könsmaktstrukturer med särskilt fokus på sexualitet, och jag hoppas kunna göra genomgående kopplingar mellan min filmplansch-analys och denna bok.

I övrigt hamnar böckerna i genren bildanalys och konstvetenskap, och vad jag i skrivande stund sysslar med, med utgångspunkt i dessa verk, är att bygga en grund för de delar i uppsatsen som innefattar teori, metod, syfte och tidigare forskning.

Hursomhelst, nu är det tillbaka till läslampan för min del! På återseende inom kort!

Uppsatsförberedelser!

Efter två dagars träget och smått desperat grubblande på vad min gestaltning och uppsats i LBD500 ska kretsa kring, har jag nu kommit på ett, i mitt tycke, intressant koncept.
När jag läste Svenska skrev jag en C-uppsats i form av en komparativ analys av Harry Martinsons science fiction-diktepos Aniara (1956), där jag jämförde verket med amerikanska science fiction-filmer från 1950-talet. Jag lyfte där fram exempelvis hur teman som rasism, miljöförstöring, atomkrigshot och människans litenhet i universum avspeglades i respektive verk. Ett tema som jag då inte lyfte var hur könsmaktstrukturer representerades, eftersom det milt uttryckt hade kunnat räcka till en egen, utförlig uppsats. Min tanke är att jag, i denna nya gestaltningsuppgift, ska spinna vidare på detta ämne, som jag av utrymmesskäl tvingades kringgå förra gången.
Vad jag väljer att rikta in mig på är dock inte Aniara eller de gamla filmerna i sig. Ett mer visuellt inriktat fokus är vad jag ämnar anta; i min fokalpunkt hamnar nu istället hur kvinnor skildras på oljemålade planscher till science fiction- och skräckfilmer under 1950-, 60-, 70- och 80-talen.

Inom detta starkt avgränsade undersökningsområde hoppas jag kunna påvisa såväl temporära och föränderliga trender som bestående könsmaktstrukturer. Gammal science fiction- och skräckfilm är ett stort intresse hos mig, och jag tror att det kan bidra till att arbetet med denna gestaltning tillika uppsats kommer att bli intressant och underhållande för både mig och läsaren.

Mer information, detaljer och uppdateringar kommer inom kort!

Slutreflektioner

Under onsdagen, torsdagen och fredagen avslutades så gestaltningsprocessen som vi ägnat oss åt under de senaste höstmånaderna. För min del blev onsdagens hängning i allra högsta grad en del av min process, eftersom hela pusslet då äntligen lades ut. Tidigare har jag egentligen blott samlat ihop pusselbitarna, men nu kunde jag fokusera på att bilda en helhet av alltsammans. Därtill tillkom en hel del material som jag insåg behövdes: små lappar att fylla luckor med, linjer att binda samman olika delar samt en del texttillägg och förtydliganden. Dessutom såg jag till att ordna med interiören i övrigt: jag försökte få det att se ut som om en konspirationsteoretiker verkligen hade jobbat i rummet dygnet runt den senaste tiden, och således återfanns matrester, pappersbitar, pennor, böcker och sovutrustning i rummet. Sist men inte minst lade jag till högtalare som spelade upp stämningsfull musik, ett val som jag i efterhand ångrar något, eftersom det gav det hela ett stänk av ”för mycket”.

På torsdagen blev jag opponerad av Xxx. Det blev en givande opponering, där Xxx pekade ut många av de saker som jag själv hade varit osäker på (som musiken och belysningen) som negativa inslag. Hon hade i vissa fall klara poänger i sin kritik, men i några av fallen hade jag varit fullt medveten om alternativen till de val jag i slutändan gjorde.

Att bloggandet definierades som ett performance-aktigt inslag var dock någonting som jag värjde mig en aning mot, eftersom det inte alls varit min avsikt. Att jag ibland uttryckte mig som en upphetsad konspirationsteoretiker berodde nog snarare på min genuina upphetsning över att ha funnit nytt, spännande stoff som kunde förbättra min gestaltning. Sedan var det även, för mig, tydligt att min gestaltning kanske var den av alla verk som krävde mest tid i anspråk av betraktaren/deltagaren. Min gestaltning byggde till stor del på att den som befann sig i rummet långsamt skulle upptäcka mer och mer och efterhand bli alltmer nyfiken. Hursomhelst var det en nyttig erfarenhet för mig!

Fredagen betydde för min del opponeringsdags, och det var Lena som stod i skottgluggen. Hennes gestaltning blev oerhört mycket mer intressant och spännande när bloggen togs i beaktande. Sättet hon mötte sina rädslor och fobier på, och det sätt på vilket hon över huvud taget överlevde dem (virkning!) blev till en gestaltning som på ytan, upphängd i HDK:s korridor, inte riktigt fick samma kraft som om den hade observerats på plats i den beryktade universitetsbyggnaden vid Vasaplatsen. Under min opponering ändrade jag i viss mån åsikt om vissa av de val hon hade gjort (exempelvis upphängandet av de modefotografi-liknande bilderna) eftersom jag, inför opponeringen, hade synat hennes blogg mer noggrant än tidigare. Jag hade helt enkelt fått en helt annan bakgrund till verket, som nu kunde placeras i sin rätta kontext.

I nästa gestaltning tänker jag mig att eventuellt arbeta vidare på temat "hitta någonting i någonting", det vill säga att, på ett detektivaktigt vis, analysera en text eller ett konstverk ur ett extremt selektivt och snävt perspektiv. Litteratur att hämta teorier och metoder ifrån skulle exempelvis kunna vara Det kreativa ögat (2009) av Bengt Lindgren och Gert Z Norström, samt den typ av sammanlänkning av olika litterära verk som serieförfattaren Alan Moore ägnar sig åt. Tidigare, när jag läste svenska, ägnade jag mig åt att analysera Harry Martinsons diktepos Aniara (1956), och i synnerhet att komparera det med främst amerikanska science fiction-filmer från 1950-talet. Någon egentlig fråga eller något problem att utgå ifrån har jag helt enkelt inte riktigt funnit än, men jag kommer att fokusera på att kristallisera alltsammans under denna vecka.
Jaja. Den som lever får se hur, när och var alltsammans slutar.

Med detta sagt och skrivet, tackar jag och bockar för den här kursen, och kastar mig härmed huvudstupa in i nästa gestaltning.

På återseende!

Oscar