söndag 18 november 2012

Blogginlägg 1: Första egna lektionen

Min första egna lektion under denna VFU-period ägde rum fredagen den 16:e november klockan 11:50, i en gymnasietredjeklass på Teknikprogrammet på X-gymnasiet i Göteborg. Handledare tillika LLU var svensk- och engelskläraren Y.

Bakgrund och mål
Under de två kommande veckorna (47 och 48) ska samtliga tredjeårselever göra det nationella provet i svenska B, uppdelat i en skriftlig och en muntlig del.
Den skriftliga delen består av att eleverna ska välja ut två texter eller bilder (men minst en text) i ett texthäfte med temat tillika namnet Hissa eller dissa, och ha dessa som utgångspunkt i en egenhändigt skriven krönika. I den muntliga delen ska eleverna hålla ett fem minuter långt tal, återigen utifrån två texter eller bilder ur häftet.
Inför det nationella provet i svenska B ägnas på X-gymnasiet i regel ett antal lektioner åt att förbereda eleverna inför provet. Jag och min LLU kom överens om att en sådan lektion vore ett lämpligt lektionstillfälle för mig att hålla i på egen hand. Målet med min lektion var således att på bästa möjliga vis förbereda eleverna inför det nationella provets båda delmoment.

Förberedelser
Till att börja med läste jag igenom samtliga texter i texthäftet, för att därefter även läsa tre stycken exempeltexter, skrivna av elever i samband med det nationella provet 2008, på temat nätdejting. Till dessa exempeltexter, som var och en representerade olika betyg (MVG, G respektive VG), medföljde även analyser/bedömningar av var och en av dem, sammanställda av Skolverket. Dessa gick jag också igenom, liksom medföljande betygskriterier. Under onsdagen den 14:e november, som var en studiedag, tittade jag, min LLU, två andra svensklärare och två kandidater igenom fyra filmklipp med inspelade tal från tidigare års muntliga delprov. Dessa var betygsatta, men någon utförligare bedömning fanns inte att tillgå, utan vi fick resonera oss fram till betygsmotiveringar sinsemellan, med utgångspunkt i en med det nationella provet bifogad bedömningsmall.
Strax före lektionen hjälpte min LLU till med att kopiera upp elev- och bedömningstexter, som skulle delas ut till eleverna, och kopplade in laptop, projektor och högtalare som behövdes för att visa filmklippen. Allt var nu redo för lektionsstart.

Lektionen
Jag valde att lägga upp lektionen på följande vis:

1. Den skriftliga delen
Först skrev jag på whiteboard-tavlan vad som skulle göras på lektionen och i vilken ordning, något som min LLU har för vana att göra. Detta gör hon av tydlighetsskäl både för elevernas och sin egen skull. Därefter delade jag ut exempeltexterna, men inte de skriftliga bedömningarna, för att låta eleverna läsa dem en i taget. Efter läsningen av var och en av texterna lät jag ordet vandra fritt i klassen: eleverna fick komma med åsikter och synpunkter, och även gissa vilket betyg som respektive text hade fått. Eftersom denna teknikklass är en extremt studiemotiverad och driven sådan, gjordes många inlägg från olika elever i diskussionen, och många viktiga aspekter av texterna lyftes. Här inspirerades jag, förstås, av det dialogiska klassrumsideal som lyfts fram av Dysthe (1996). När klassen hade uttömt sina tankar, läste jag högt ur Skolverkets analys-/bedömningstext, som fanns bifogad med provet, och sköt även in egna råd och åsikter, om allt från styckeindrag och struktur till textbindning och ordval.

2. Den muntliga delen
Efter en kort presentation av vad eleverna nu skulle få bevittna, tittade vi gemensamt på ett filmklipp i taget, för att därefter följa samma procedur som i fallet med texterna: autentiska frågor till eleverna, följt av "facit", den här gången endast i form av bokstavsbetyg. Dock gick vi här igenom bedömningsmallen och resonerade oss gemensamt fram till varför talen hade fått respektive betyg. Min LLU gjorde även inlägg där det var motiverat.

Resultat
Vad som framför allt slog mig under denna lektion var hur kunniga flertalet elever var i ämnet redan före genomgången. I princip hade de kunnat bedöma och sätta betyg på varandra på egen hand, i och för sig med en uppenbar risk för jäv. Eleverna var tydliga med att de tyckte att denna förberedande lektion var väldigt viktig inför det stundande nationella provet.
För egen del kände jag mig under lektionens första minuter något ringrostig. Eftersom jag tidigare har haft ett gymnasielärarvikariat under en hel termin, känner jag mig i regel bekväm i att prata inför folk. Inledningsvis, under denna fredag, märkte jag dock att jag använde mig av vissa utfyllnadsljud och talmarkörer mellan meningarna (eh, öh), vilket jag sedan försökte "tvätta" bort. Jag fokuserade sedan mycket på att inkludera alla elever i klassrummet med blicken, ha en avspänd hållning och ett levande kroppsspråk, såsom det förespråkats av Karin Helgesson. Men framför allt tycker jag att mitt uppdrag är att visa att det faktiskt kan vara väldigt roligt att hålla på med svenska.

4 kommentarer:

  1. Bra att du kommit igång! Min erfarenhet säger att elever är tuffare än lärare (eller Skolverkets bedömare) vad det gäller bedömning av (andras) nationella prov. Håller du med?

    Det finns en fin term för uttryck som ”eh” och ”öh”, nämligen ”yttrandepartiklar”. Något att vara stolt över, alltså :)

    SvaraRadera
  2. Halloj!
    Ja, verkligen, eleverna var extremt känsliga för och observanta på framför allt alla tecken på talspråk i texterna.
    Yttrandepartiklar var det, ja! Jag satt faktiskt och funderade på det när jag skrev.

    SvaraRadera
  3. Kan hålla med om att mitt användande av yttrandepartiklar inte förminskades de första gångerna jag stod framför klassen! Det kändes väldigt ovant i början eftersom jag aldrig riktigt har undervisat på detta sätt förut. Jag förväntade mig att det skulle bli stelt och att jag skulle vara väldigt nervös men jag blev faktiskt positivt överraskad av mig själv. Visst kändes det ovant att vara i centrum och hålla i ordet men så länge jag var förberedd och kunde ta in eleverna i det jag pratade om gick det väldigt bra.

    SvaraRadera