Blogginlägg 2: Läromedlen

Innan vi alla ropar hej för den här veckan och intar diverse fredagsmyspositioner, återstår för min del en sak:
En analys av läromedelsutbudet i svenska på X-gymnasiet, där jag gör min VFU. Hädanefter går vi således över till ett mer situationskorrekt, akademiskt språkbruk:

Först och främst bör jag påtala att eleverna på X-gymnasiet, med undantag av de relativt små svenska som andraspråk-klasserna, inte på egen hand innehar några läroböcker i svenska under större delen av gymnasieperioden. När en lärobok ska användas i lektionssammanhang, bokas ett antal böcker i regel på skolans svenskinstitution (se bild 1). Eftersom böckerna sällan finns i hela klassuppsättningar, påbjuds ofta antingen arbete med böckerna i grupper eller att läraren helt enkelt kopierar (på både lagliga och olagliga vis) upp ett antal sidor till häften.
De mest använda böckerna i svenska B (tredjeårselever) är följande:
Levande texter (Jansson 2004) är en bok med en omfattande mängd utdrag ur mestadels kanoniserade, klassiska skönlitterära verk. Strindberg, Lagerlöf, Shakespeare och Defoe är några av de författare som representeras inom pärmarna, och boken är ämnad att ge en bred överblick över den finkulturella litteraturen. Ett komplement till denna bok är Den levande litteraturen (Jansson 2004), som främst ger en inblick i olika litterära perioder och dess mest kända författare. Fixa genren (Sahlin & Stensson 2011) är en genrepedagogiskt baserad lärobok som huvudsakligen går igenom diverse genrer, texttyper och skrivregler. Den i svenska B sparsamt förekommande Form i fokus (Fasth & Kannermark 1998) är en ren grammatik- och textbindningsbok med mycket elevövningar, vars uppbyggnad känns igen från äldre tider. I svenska som andraspråk återfinns den klassikerberyktade Svenska etc. (Thörnroth 2006), som är ett försök att få med det mesta av det bästa inom en mängd områden, alltifrån grammatikövningar till lästips. Avslutningsvis finns även Språkporten (Åström 2012), som mestadels består av artiklar från dagstidningar, och har till syfte att stärka invandrarungdomars vardagliga läsning.

Eftersom min VFU-tid nu infaller under de nationella proven, kan jag anta att denna period inte är direkt representativ för undervisningen överlag. Samtal med min LLU gör dock gällande att i runda slängar 50% av undervisningen sker med avstamp i läro- och skönlitterära böcker. Vad gäller det sistnämnda finns det på skolans svenskinstitution klassuppsättningar av skönlitterära romaner och novellsamlingar. I urvalet återfinns exempelvis Kafkas Förvandlingen, Shelleys Frankenstein och Anne Franks dagbok. Dock skulle böckerna inte räcka till om alla elever till äventyrs skulle välja samma bok att förslagsvis läsa och recensera. I regel finns högst sju exemplar av varje titel att tillgå.
Något som också betonas av min LLU är att lärare inte borde behöva skämmas för att de använder sig av givna elevuppgifter hämtade ur läromedlen, istället för att till varje pris konstruera egna uppgifter. Detta är också en nära nödvändig inställning, tror jag, för att ens utövande av läraryrket inte ska bli alltför tids- och energikrävande på en daglig basis.

Med detta sagt, skrivet och gjort, önskar jag härmed er alla en högst angenäm helgledighet. Nu är det fredagsmys!