Blogginlägg 3: Andra egna lektionen

Min andra egna lektion, som ägde rum tisdagen den 27:e oktober, satte multimodal textkompetens (Seip Tonnessen i Ellvin, Skar & Tengberg 2011:82), och i synnerhet tecknade serier, i fokalpunkten. Eftersom jag  har utbildat mig i två år på Serieskolan i Malmö och har varit yrkesverksam som serietecknare och illustratör på heltid under ett och ett halvt år, är jag redan på förhand tämligen väl insatt i ämnet.
Denna föreläsningsartade genomgång hölls med samma tredjeklass på Teknikprogrammet Industriell Design som vid mitt förra lektionstillfälle. Detta är en mycket lämplig klass att hålla en dylik lektion i, eftersom många har sökt till programmet på grund av sitt estetiska och bildkonstnärliga intresse. Förutsättningarna inför lektionen var dock, handen på hjärtat, inte direkt optimala. Eleverna höll för tillfället på med att hålla tal i den muntliga delen av det nationella provet, och min föreläsning pressades in i en lektion där två elever hade inlett med att hålla sina schemalagda tal. Ingen uppföljning eller möjlighet till påföljande praktiska elevuppgifter fanns således, vilket från början hade stått klart. Jag fick 50 minuter ren föreläsningstid på mig, och från detta enda tillfälle var mitt mål att eleverna skulle få med sig kunskaper om:

- den tekniska arbetsprocessen hos en professionell serieskapare
- de många leden mellan idé och färdigtryckt serietidning/-album
- de olika aspekterna i det multimodala skapandet hos en serietecknare och -författare
- de skolor och jobb en aspirerande serietecknare kan tänkas gå vidare till

Jag inledde med en kort presentation av mig själv som före detta professionell serietecknare. Därefter fokuserade jag till en början på den grundläggande läsordningen och vikten av tydlighet i mediet. Mer konkret uttryckt pratade jag här om vilka knep som kan användas för att guida läsarens blick över en seriesida, och hur läsarens hjärna ofta med automatik "fyller i" vad som händer "mellan rutorna". Efter detta gick jag bland annat igenom hur utrymme kan användas som en markör för tid i serier, och hur växlingar mellan miljö- och närbilder kan få fram särskilda stämningar.
Efter denna grundliga genomgång fortfor jag med att berätta om det tekniska tillvägagångssättet i såväl manusskrivande och skissande som tecknande och digital redigering. Därefter lyckades jag täcka in hela processen bakom en färdig serie i en serietidning; i detta fall fotbollsserien FC Svartviken i den norska tidningen BOING, som jag tidigare har jobbat med. Manusförfattaren i Ystad, tecknaren (jag) i Göteborg, färgläggarna i Italien, översättaren i Oslo och redaktionen i Stavanger fick alla ett omnämnande.
Sist men inte minst informerade jag kort om vilka skolor den intresserade kunde söka sig till, och vilken anställningsform (fakturerande frilans) de flesta serieskapare har. Efteråt ställdes många frågor från elevhåll, precis som det dessförinnan hade gjorts under hela föreläsningen. Trots den något monologbaserade undervisningsformen försökte jag så ofta som möjligt kasta ut frågor och åsiktsförfrågningar till eleverna, något som jag upplever skapade ett bra engagemang hos de flesta.

Avslutningsvis kändes det väldigt roligt att få möjlighet att bidra med någonting som var helt nytt för de flesta inblandade, vilket även innefattar min LLU. Det var faktiskt på hennes initiativ som lektionen genomfördes, och hon tyckte att det var väldigt spännande att äntligen få in ett stänk av multimodalitet i svenska B-kursen, någonting som hon trodde hade förekommit med oerhört ojämna mellanrum dittills. Så lite stolthet tycker jag allt att jag härmed har fog för att känna.