Kan det ha varit så att den enligt egen utsago synske, svenske pseudovetenskapsmannen Emanuel Swedenborg (1688-1772), som ska ha fått plötsliga visioner vid en middag i Göteborg den 29:e juli 1759, i själva verket kontaktades av atlantiderna, som lyckades nå genom Poseidonporten med sina telekinetiska krafter? Kan det ha varit så att de ville ha hjälp av Swedenborg att skapa en kristall med vars hjälp de kunde skicka nödsignaler till sin hemplanet Neptunus, i hopp om att ett undsättande rymdskepp (samma skepp som inspirerade Martinson till Aniara) skulle komma för att hämta hem dem efter alla dessa år i fångenskap nere i Atlanten? Kan det RENTAV vara så att Swedenborg, efter att under sin livstid ha misslyckats, från den andra sidan vägledde en viss August Strindberg (vars stora inspiration i sitt ockultism- och alkemiutövande var just Swedenborg) till att framställa kristallen, men medvetet fick Strindberg att tro att han var i färd med att framställa guld?
Givetvis!
Dessutom: författar-/poet-/lyrikerskaran Boye, Fröding, Martinson och Taube lär ha ingått i ett hemligt sällskap, som lyckades nästla sig in i Atlantis via Göteborg! Att de tre förstnämnda hade stora psykiska problem mot slutet av sina liv berodde förstås på att de förföljdes av Samfundet Manhem, som försökte tysta dem. Det faktum att Martinson dog på grund av att ha begått självmord med en sax, och att Boye drogade sig själv till döds, kan givetvis förklaras med att det i själva verket var Samfundet Manhem som lät dem mördas, men riggade alltsammans så att det skulle se ut som suicid.
Hursomhelst! I dag är tänkt att vara min sista dag i stoffhämtningsfasen. I morgon ska jag infinna mig i skulptursalen på HDK för att påbörja sammansättandet av mitt fysiska verk. Exakt hur det kommer att te sig vet jag ej ännu, men jag ser fram emot att se det hela ta form inför mina ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar