Nya uppgifter!

Okej, här har vi den senaste insamlade informationen, och äntligen är det en kvinna inblandad!

Karin Boye skrev i sin diktsamling Gömda land (en titel som säkerligen syftar till att Atlantis ligger gömt under hennes hemstad Göteborg) en dikt vid namn "Till sömnen", där följande stycke återfinns: "Långsamt jag stiger / i det underjordiska / dimmiga vattnet ut / det som osett sköljer / vårt dagslivs rötter, / det som bär / vårt dagslivs skum"
Ovanstående citat skulle man ju mycket väl kunna tolka som att hon (via portalen under Poseidonstatyn) stiger ner i det underjordiska Atlantis dimmiga vatten, som osett sköljer vår stads underrede! Äntligen!

Den finlandssvenske poeten och greven Gustaf Philip Creutz förlade år 1761 handlingen i sin versberättelse "Atis och Camilla" till Arkadien, en plats som ju Harry Martinson placerar i det sjunkna Atlantis. Harry Martinson ska i Arkadien ha haft ett samtal med sin vän Li Kan "under det stora och susande Aniaraträdet" (1942). Detta träd gav sedan namnet åt Martinsons berömda rymdskepp i Aniara (1956). Sven Delblanc konstaterade i sin bok Gröna vintern (1978) därtill att Creutz förlade Arkadien till trakterna kring Mälardalen. Gamle Olof Rudbeck placerade i Atland (1677) faktiskt Atlantis huvudstad (som enligt Platon (i Timaios, 360 f.Kr.) lär ha hetat Poseidopolis) i Uppsala, som ju ligger i anslutning till Mälaren. Angående geografin då? Jo! Det Aniaraträd som Poseidonporten leder till, befinner sig i förhållande till Poseidopolis förstås på samma position som Göteborg gör i förhållande till Uppsala! Allt stämmer överens!

Tonsättaren Jacques Offenbach uppförde 1858 operan Orfeus i underjorden, där sången "När jag var prins utav Arkadien" ingick. Att underjorden och Arkadien här nämns i samma sammanhang lär knappast heller vara någon slump, även om underjorden här syftar till Hades dödsrike... som ju också ingår i den grekisk-romerska mytologin! Dessutom inkluderade svenske Oscar Bergström med orkester "När jag var en prins i Arkadien" på en skiva år 1928.

På tal om grekisk-romersk mytologi: i den romerska varianten kallas havsguden Poseidon för Neptunus.  Neptunus är också namnet på en blå planet i vårt solsystem, namnsatt 1846 av en av dess upptäckare, en fransman vid namn Urbain Le Verrier. Samme Le Verrier var även medlem i Kungliga vetenskapsakademien i Stockholm, som ju grundades av tidigare nämnde Carl von Linné med anhang!
Kan Linné, som ju klassificerade de atlantiska jättarna, i samråd med Le Verrier ha fastställt att deras hemplanet var Neptunus, och namnsatt planeten efter det romerska namnet på Atlantis väktare, som i Grekland gick under namnet Poseidon? Mycket troligt.

Puh! Nog för i dag! På återseende!