Slutreflektioner

Under onsdagen, torsdagen och fredagen avslutades så gestaltningsprocessen som vi ägnat oss åt under de senaste höstmånaderna. För min del blev onsdagens hängning i allra högsta grad en del av min process, eftersom hela pusslet då äntligen lades ut. Tidigare har jag egentligen blott samlat ihop pusselbitarna, men nu kunde jag fokusera på att bilda en helhet av alltsammans. Därtill tillkom en hel del material som jag insåg behövdes: små lappar att fylla luckor med, linjer att binda samman olika delar samt en del texttillägg och förtydliganden. Dessutom såg jag till att ordna med interiören i övrigt: jag försökte få det att se ut som om en konspirationsteoretiker verkligen hade jobbat i rummet dygnet runt den senaste tiden, och således återfanns matrester, pappersbitar, pennor, böcker och sovutrustning i rummet. Sist men inte minst lade jag till högtalare som spelade upp stämningsfull musik, ett val som jag i efterhand ångrar något, eftersom det gav det hela ett stänk av ”för mycket”.

På torsdagen blev jag opponerad av Xxx. Det blev en givande opponering, där Xxx pekade ut många av de saker som jag själv hade varit osäker på (som musiken och belysningen) som negativa inslag. Hon hade i vissa fall klara poänger i sin kritik, men i några av fallen hade jag varit fullt medveten om alternativen till de val jag i slutändan gjorde.

Att bloggandet definierades som ett performance-aktigt inslag var dock någonting som jag värjde mig en aning mot, eftersom det inte alls varit min avsikt. Att jag ibland uttryckte mig som en upphetsad konspirationsteoretiker berodde nog snarare på min genuina upphetsning över att ha funnit nytt, spännande stoff som kunde förbättra min gestaltning. Sedan var det även, för mig, tydligt att min gestaltning kanske var den av alla verk som krävde mest tid i anspråk av betraktaren/deltagaren. Min gestaltning byggde till stor del på att den som befann sig i rummet långsamt skulle upptäcka mer och mer och efterhand bli alltmer nyfiken. Hursomhelst var det en nyttig erfarenhet för mig!

Fredagen betydde för min del opponeringsdags, och det var Lena som stod i skottgluggen. Hennes gestaltning blev oerhört mycket mer intressant och spännande när bloggen togs i beaktande. Sättet hon mötte sina rädslor och fobier på, och det sätt på vilket hon över huvud taget överlevde dem (virkning!) blev till en gestaltning som på ytan, upphängd i HDK:s korridor, inte riktigt fick samma kraft som om den hade observerats på plats i den beryktade universitetsbyggnaden vid Vasaplatsen. Under min opponering ändrade jag i viss mån åsikt om vissa av de val hon hade gjort (exempelvis upphängandet av de modefotografi-liknande bilderna) eftersom jag, inför opponeringen, hade synat hennes blogg mer noggrant än tidigare. Jag hade helt enkelt fått en helt annan bakgrund till verket, som nu kunde placeras i sin rätta kontext.

I nästa gestaltning tänker jag mig att eventuellt arbeta vidare på temat "hitta någonting i någonting", det vill säga att, på ett detektivaktigt vis, analysera en text eller ett konstverk ur ett extremt selektivt och snävt perspektiv. Litteratur att hämta teorier och metoder ifrån skulle exempelvis kunna vara Det kreativa ögat (2009) av Bengt Lindgren och Gert Z Norström, samt den typ av sammanlänkning av olika litterära verk som serieförfattaren Alan Moore ägnar sig åt. Tidigare, när jag läste svenska, ägnade jag mig åt att analysera Harry Martinsons diktepos Aniara (1956), och i synnerhet att komparera det med främst amerikanska science fiction-filmer från 1950-talet. Någon egentlig fråga eller något problem att utgå ifrån har jag helt enkelt inte riktigt funnit än, men jag kommer att fokusera på att kristallisera alltsammans under denna vecka.
Jaja. Den som lever får se hur, när och var alltsammans slutar.

Med detta sagt och skrivet, tackar jag och bockar för den här kursen, och kastar mig härmed huvudstupa in i nästa gestaltning.

På återseende!

Oscar